9 månader har gått. Jag har varit tvungen att sätta mig skälv på paus för att ro ihop allting. Själv med en liten i armarna. Det har varit dom mest skrämmande tiden i mitt liv på ett helt nytt plan. Men oxå den mest värdefulla och lyckligaste tiden! Jag har gått igenom så mycke på dessa månader och jag har inte vågat känna efter hur mitt jag mår för jag har varit så uppslukad av min dotter för att kunna vara allt för henne, för det är de hon förkänar! De bästa! Hon bad inte om att få komma till denhär världen och absolut inte att komma till den situation hon och jag hamnade i när jag tvingades lämna hennes pappa för att han misshandlad mig. Natten då hon föddes började våran ensamma resa tillsammans. Jag är inte ledsen för att jag tar hand om henne själv, jag är lessen för den familj jag så länge drömt om , men aldrig fick. Jag känner mig blåst på min dröm. Jag hade äntligen fått fotfäste i mitt nya liv och då kom nästa smäll. Det känns som igår när jag trodde att han skulle ta livet av mig, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, de enda jag tänkte på va Min lilla ängel. När jag äntligen tog mig ut med henne från huset och vi körde mitt i den mörka natten genom skogen kändes det som mitt liv va över, tusen tankar ekade i huvet. Jag kände mig så liten och värdelös, förstföderska och ensam. Sviken och skändad. Sorgsen och olycklig. Förnedrad och besegrad. Jag grät mig igenom dom nästkommande månaderna med min ängel i min famn. 5 veckor gammal. Bad tusentals böner till min högre makt att han skulle höra mig och skydda oss. Hjälpa mig att vara allt jag kan för min dotter. Ge mig styrka och mod.

Hon är allt för mig! Precis allt! Hon ger mig kärlek, tröst, värme, lycka och mening. utan henne tror jag inte att jag orkat leva! jag är tacksam och inte en enda dag låter jag gå förbi utan att jag talar om för henne hur mycke jag älskar hon, jag älskar henne så mycke att det gör ont i hela min kropp!!!!
Jag önskar bara att jag kan släppa taget om det som hänt, dom andra drömmarna som jag drömt, som en efter en har tagit slut. Att smärtan ska försvinna och sorgen blekna ut.

Att mitt jag ska våga känna på mina känslor utan att vara rädd för att rasa samman i tusentals bitar igen. Att jag ska läka.

Hej jag heter foreverangel och jag är alkoholist och narkoman.

Jag har varit nykter i 1 år, 4 månader och 4 dagar.

Jag vill så gärna gråta, men de kommer inga tårar. jag vet inte vad som hänt med mig som alltid haft nära till gråt.

Jag känner något men nått som jag aldrig känt förut. de gör mig förvirrad för det känns som att jag inte känner alls.

Jag borde känna något, ilska, sorg, men jag kan inte sätta mitt finger på de. de känns som att jag är drenerad på känslor och tom.

Jag borde vara fly förbannad för allt som hänt, jag borde hata. men jag gör inte de. jag tycker mest synd om mitt ex för att han ställt till de så för sig själv och för mig. Att han satt sig i skiten och förlorat mig och inte är med sin dotter. han har knappt sett henne sen hon var 5 veckor gammal. Och han har tage på sig offerkoftan och tycker synd om sig själv.

jag undrar hur han igentligen känner. bakom all skitsnack. Hur han känner inför mig, att han bröt sitt löfte att de aldrig skulle hända igen.

Jag undrar hur han tänkte när han slog mig, jag vet att han förväntade sig inte att jag skulle lämna honom. bara de gör mig stumm. Säger de mer om honom eller mer om mig? Att jag stått där i vått och tort och tage imot plågan. utan att han har fått smaka på koncekvenserna. Ja! så har det varit, men jag har tänkt att jag får vänja mig med den psykiska våldtäckten om jag ska leva med honom så jag har bitit ihop. trampat på mig själv kallas de oxå.

Sedan kom de dom sista slagen. Jag har tänkt tusen gånger om, ska jag, kan jag? kan jag se min själv i spegeln om jag gick tillbaka? svaret är solklart, svaret är nej. jag skulle inte ha någon heder kvar. jag skulle inte stå för den jag är. och allt jag lärt mig på behandlingen.

Jag ber till min hägre makt att jag är precis där jag ska vara på min väg för att det är de jag behöver. jag har inte tid att bryta ihop heller.. Jag har min vackra dotter att ta hand om.

Hon som jag viskar i örat på när hon sover att jag gjorde allt jag kunde, mamma älskar dig och jag är lessen för att pappa inte är här, jag försökte med allt , gud som jag försökte men mamma orkar inte stå ut mer. va inte arg på mig, jag valde att gå för att rädda oss.Gonatt min skatt och tack för att du räddade mammas liv. men nu är det min tur att rädda ditt.

Jag måste våga tro. tro igen.

Tack!

Den 4e april tog jag steget ut från dörren, sedan dess har jag inte kommit tillbaka.

Han slog mig för sista gången! Jag vill inte leva sådär. Jag är värd bättre. Men naturligtvis känner jag en oerhört stor sorg. En sorg som gnager i mig. Jag vet att de inte är mitt fel att vårat förhållande inte fungerar, men samtidigt tyngs jag av att jag inte klarade av att hålla min familj samman. Oss tre. Jag älskar han från botten av mitt hjärta, men jag måste tänka på vår dotter och vilken förebild jag vill vara för henne.

Vad jag vill ge genne, och inte ge.

Jag vill bara läka. och inte känna känslan av de du tog ifrån mig, för jag vet att de kommer jag aldrig få tillbaka, varken med eller utan dig. De är förlorat.

There's no trust. Not anymore
This time you've gone too far
So step aside. Out of my life
Take your troubles out the door

Please, get out, get lost. You've hurt me one last time
I've had enough, the deal is off
But you should know that I believed and loved you all along
Please leave while I'm still strong

Don't deny. Don't even try
There's nothing more to say
I can't forgive the things you did
Pack your bag and go away

But you should know, I love you all along!

du säger att du är lessen men de kan du vara men jag känner de inte. jag känner mig fängslad . jag sitter av min tid i väntan på att jag ska komma fram. de finns bara en chans för mig att överleva. en chans. men hur ska jag nå dit? ett beslut måste tas. jag tog mitt beslut men du lyckas ändå vända de. och jag faller pladask. kan inte motstå. när natten kryper på. jag vill bara känna dig nära som om de vore okej. som om de vore som förr. som om du behandlade mig väl. som om... som om allt var bra. som om du va lyhörd. du lyssnar till min kropp. men lyssnar du på min röst? som om de ens vore så. jag hatar din manupelativa sida, för de är då du är som finast de är då du är den jag en gång vart kär i, men du är inte den personen längre. du har sen länge sen förändrats. men jag lossas när du sover som om du vore hel, som om du vore kärleksfull, som om som om.vi vore bra.

Min lilla Ängel.... så vacker och oförstörd.

Jag fylls av total lycka och eufori när jag ser dig le, sova, gråta och äta.

Du är tottal!

Bara tanken på att förlora dig in i denna kalla hårda värld när du blir äldre får mitt hjära att krossas mitt itu.

Jag ska hålla dig under mina vingar min Ängel.

Jag ska ge dig allt,

Kärlek, omsorg och trygghet

Jag ska lära dig rätt och fel

Och inte en enda dag, ska jag låta passera utan att tala om för dig

Att Jag Älskar Dig

Jag ser på dig när du sover, fast jag borde sova själv. men jag kan inte titta bort.

Du är de vackraste jag sett och jag tackar min högre makt för att just du kom till mig.

Jag följer varje steg du tar i din utveckling, och varje gång jag ser något nytt värmer de mitt hjärta.

Faktum är att de är bara Du som värmer mitt hjärta!

Ingen i hela mitt liv har berört mig så mycke som du gör.

Jag önskade att de skulle vara vi tre, men jag är lessen min lilla själ han gör mig för illa.

Jag är så fruktansvärt lycklig ! kan inte beskriva de med ord... Känner mig Komplett!

, med henne,

trodde inte man kunde älska så mycke som jag älskar.

du är de finaste jag sett, den vackraste lilla dockan på hela jorden.

Jag älskar så de gör ont!