luften gick ur mig efter den veckan som va.

de ställs massa frågor i mitt huvud till mig själv.

och jag vet , naturligtvis förtjänar jag inte ett enda av de som hände!

känner mig sargad och välldigt lessen över att han inte tycks tillåta mig att gå vidare känslomässigt från förr och hur illa de skadad mitt väsen när han påminner och drar mig tillbaka till sitt gamla beteende. De är ingen syn värd att se eller uppleva..

sedan Jag blir arg på mig själv för att jag är så godtrogen han och alla chanser han fått och alla lovande ord jag hört.

Men en sak är säker.. Ingen kommer någonsin att älska honom som jag gör.

De finns en människa, som har gjort mig välldigt illa.

den människan kommer förmodligen en dag att vilja kliva in i mitt liv genom en annan. de är ofrånkomligt.. men den dagen vet jag inte hur jag kommer att reagera... jag har tänkt på de, borde inte göra de, men de är mer som en förberedelse för mig så jag vet att jag tar rätt beslut vad de än kommer att bli den dagen denna människa dyker upp.

de är ganska komplicerat på ett vis men jag har inte några som hellst band till människan. personen i fråga har skadat mig avsicktligt, terroriserat mig, förföljt mig, stulit av mig, och förstört mitt hem som jag hade och mina tillhörigheter. personen har trackat mig via telefon och gjort välldigt klart för mig att personen kommer i all evighet göra allt i sin makt för att jag ska må dåligt..

personen är välldigt sjuk,  i sån ung ålder göra och uppföra sig på detta sätt..och i flera år.

men frågan är inte vad denna person gör, säger eller beter sig....

utan hur jag väljer att göra när denna dag kommer?

hur tar jag bästa beslut?

Hur tar jag ansvar för alla inblandade?

men framför allt,, Vad mår jag bäst av.

"Låt ingen annan diktera eller döma ditt liv.

Tänk inte på hur andra kan uppfatta dig.

ingen annan kan veta varför ditt liv ser ut som de gör.

och varför du gjort de val du gjort i livet.

eller de val du kommer att göra.

Följ ditt eget hjärtas röst.

lita på din magkänsla.

och va den du är".

De är så,, i livet stöter man på ett få tal människor som gör dig riktigt illa som du aldrig kan förlåta, och denhär personen är en av dem.

jag önskar att de var anorlunda, men fakta är att de är såhär. och de får vara så.

Jag tänker inte gräva upp gammla lik. och framför allt inte trampa på mig själv!

jag är värd att må bra.

Jag är en vacker och värdefull kvinna som är värd att älskas.

Och ber om tillit till processen , att den människan jag är älskad av oxå kommer att ta rätt beslut för både han och mig. Ha tillit.

Dagen idag är en sån dag när de är något inuti som kryper omkring men jag kan inte sätta fingret på de.. oro, ett gnagande. ja vet att de alltid kommer finnas där, ddär eviga gnagandet som förr åt upp mig inifrån, men nu kan jag mer hantera de. jag låter de vara i mig som om de vore en del av mig, för de är ju fktiskt så jag är... jag har alltid vart en grubblare och ser saker hända för ögonen innan de händer och ibland händer de inte alls.. vilket är bra i vissa fall. oftast negativa saker offcorse.

Jag tillåter mig själv att känna och som jag kallar de vila i känslan. man behöver inte riva himel och jord förde. eller utagera vad de är än man känner.

ja tror de kallas själv kontroll.

jag har funderat ett tag om jag ska skapa mig en ny blogg och varför jag isf ska göra de... Föra att skriva av mig? berätta för alla öppet det jag vet? för att synas? för att höras? för att berätta min historia? om jag ska vara anonym? eller visa vem jag är? Jag visar vem jag är men utan namn och bild. Jag vill bara skriva av mig.. Jag har lagt dagboksskrivandet på hyllan, får sådan skrivkramp.. men de är mina ord, mina ögon, mina känslor. dom känslorna som ingen kan ta ifrån mig längre.. de fanns en tid då dom togs ifrån mig, konstigt nog. Om jag tänker tillbaka vem jag varit och vem jag är nu.är de en helt annan tjej, en annan kvinna jag är idag. och min resa genom livet hitils har inte vare lätt. idag står jag på båda benen. idag lyssnar jag till mina känslor. idag uttryckr jag dom. idag lever jag i tillfrisknandet som de så fint kallas. jag har varit nykter i 7 månader och 7 dagar. Grattis till mig!! och en stor klapp på axeln.. De är jag värd! jag har inte bleve fri önskan att använda men jag har funnit ett nytt sätt att leva och de är jag tacksam för. de gör de hela lättare, ibland tar jag bara en dag i taget och vill sig motgångarna riktigt illa så tar jag ibland en timme eller någon minut i taget. de hjälper mig oxå. Jag har lämnat de förflutna och gamla vänner bakom mig, idag är jag en ensamvarg och jag trivs med det. Förut kunde jag inte sitta ensam med mig själv i ett rum ens, då klättrade jag på väggarna. nu finner jag ensamheten och bara tillfället att andas min egen luft är ett prvilegium. Ett mirakel. Från att vilja dö så fruktansvärt mycke så lång tid, till att faktiskt vilja leva är ett stort steg som jag har tage. och lyckas med. Jag fick hjälp i rättan tid, inte en dag försent! fyfan, de väcker sånna minnen när jag tänker efter... hur fruktansvärt dåligt jag mådde kvällen innan jag åkte iväg på behandling, som jag mådde då, vill jag aldrig någonsin igen uppleva! alting va svart, ingenting hade en betydelse, jag va död inombords och såg döden som en befrielse. för 7 månader sedan valde jag en annan väg, de va inte alls lätt och de är de ibland inte nu heller men jag har valet att göra något annorlunda. de är de jag väljer som gör mig fri, fri från besattheten att förstöra mitt eget liv.

Bara för idag.

''Stå på dig, annars gör någon annan de''